Jag har ju alltid älskat språk och är väl en språknörd själv. Jag stör mig på särskrivningar och när man inte kan skilja på de och dem osv. Jag gör såklart misstag själv ibland (inte med de två sakerna dock - never), och jag kan säga att när jag läser min egen blogg ser jag ju rätt stora brister ibland haha. Ibland kan man tro att det är en mellanstadieelev som skriver här ;) "Idag har jag... Sen gjorde jag det... Så gjorde vi så... Sen åkte jag dit..." precis som i en sann "Boken om mig" som man skriver i åk 5 ;)
Men jag har valt att skriva den här bloggen i talspråk. Det är min dagbok och jag skriver som jag pratar i vardagliga livet. I tentor på högskolan skulle jag ju såklart aldrig skriva "typ, liksom" osv. Jag skulle nog inte ens skriva "såklart" i en sån text ;)
Hur som helst. När man mailar sina lärare på högskolan blir man alltid extra petig själv. Är styckeindelningen rätt? Det är väl inte för många kommatecken? Är språket tillräckligt varierande? Texten innehåller väl inte något syftningsfel? Och jag har väl absolut inte skrivit OXÅ?! Eller börjat en mening med OCH???? Eller satt mer än ett frågetecken/utropstecken i meningens slut? Åååå... Jag kan nog hålla på i evigheter.
Och allt detta när man bara skulle maila och fråga en liten oskyldig sak om textanalysen vi ska göra under julen :P
Hehe, snacka om att man har ett jobbigt liv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar