Under hela graviditeten (och ja, hela mitt liv) har jag förträngt ett visst ord. F-ordet. Det har liksom inte riktigt existerat i min vokabulär. Helst av allt vill jag bara hålla för öronen och skrika ”blablabla” om någon annan skulle komma på tanken att säga det. Och nej, det är ingen obscen svordom som börjar på F som jag tänker på. Oh nej. Det är F som i Förlossning.
Jag har ju hela tiden hoppats på att någon intelligent person skulle uppfinna någon annan metod att få ut barnet med (typ att tänka ut ungen eller nåt), och då givetvis få Nobelpriset för sin fantastiska upptäckt. Jag satt bänkad framför Nyheterna när priset i medicin tillkännagavs i år, men ikke denna gången heller. Och för all del, Nobelpriset i fysik hade väl också gått an – teleportering hör väl till kategorin fysik skulle jag väl tycka. Nåväl, nu gick ju priserna till intelligenta personer som har kommit med andra mycket bra forskningsresultat och det ska vi ju vara tacksamma för.
Men eftersom det nu börjar närma sig min F kände jag mig så illa tvungen att läsa de sista kapitlen i graviditetsböckerna som jag i köpte i somras. Jag har strategiskt sparat dessa kapitel och låtit böckerna ligga kvar på nattygsbordet som en liten elak påminnelse till mig själv.
Så de senaste kvällarna har jag legat och läst om detta. Jag får väl erkänna att jag fortfarande förtränger det mesta, jag läser det lite som att det gäller någon annan och inte mig. Till saken hör att jag alltid har halvdött varje gång någon har pratat om blod och andra kroppsvätskor. Det är det värsta jag vet och äckelmagad är bara förnamnet när det gäller mig. Smärtan är jag inte lika rädd för, nej det är allt det där äckliga jag fruktar. Så jag ligger och dör lite för varje ord jag läser i dessa böcker.
Men nu är i alla fall kapitlen lästa och jag känner mig väldigt stolt över att jag klarade det.
Ehh... Nu är det väl bara det värsta kvar antar jag ;)
5 kommentarer:
När jag låg och födde min förstfödda tänkte jag "dom som gör om detta medvetet fler än 1 gång är sjuka, på riktigt. Dom har någon slags böjelse för smärta." Nu är jag gravid med nr 2 och jag inser att det inte är en böjelse för smärta utan man förtränger... Jag skall göra om detta och kan knappt fatta det. MEN det är det häftigaste man kan genomgå och ja, jag är faktiskt glad att jag ska få uppleva det igen. Någon slags skräckblandad förtjusning!
Det där äckliga kommer du inte ha en tanke på då du ligger där, det ända man vill är att få ut sin bebis.Bra att du klarar att läsa om det. Du kommer klara detta galant:)Kram Marie
Anonym: Åh vad roligt att du är gravid ännu en gång - grattis till det! Och det är nog precis som du säger, till och med jag som bara har läst om det än, blir ju helt lycklig och rörd när jag läser orden om när bebisen är ute och möter blickarna hos sina föräldrar. Då förstår man att det är värt allt :) Kram!
Marie: Tack :) Jaaa det är nog helt klart så! Kram!!
Du kommer klara det fint, människor har fött barn i alla år och du kommer fixa det galant. Du får ju världens finaste pris för att ha klarat av "provet" :)
Ja du har det värsta men det absolut bästa att se fram emot :)
Kan hålla med att först ligger man där och undrar om det ena och andra men i skutändan brur man sig inte om det längre för man kämpar bara för att det lilla livet skall komma ut och det är en så fantastiskt underbar känsla när bebisen väl är ute och man glömmer väldigt fort.
Kraaam!!!
Skicka en kommentar