söndag 11 september 2011

11 september 2011

Tänk att det redan har gått 10 år sedan det fruktansvärda hände. Vi minns väl alla vad vi gjorde i den stund vi fick veta. Själv bodde jag i Vänersborg på den tiden och jag minns så väl hur jag satt i soffan framför TV:n och väntade på att Oprah skulle börja.

Nyhetsnörd som jag är brukade jag alltid sätta på text-tvn lite då och då för att kolla rubrikerna, och så ser jag en liten notis om att att flygplan precis har krockat med en skyskrapa i New York. Ja, det var den lilla informationen som fanns allra först, och texten beskrev det som att det var ett litet privatflygplan som kommit på villovägar. Jag minns hur jag tänkte "Men oj, hur kan man missa en skyskrapa, något måste ha gått väldigt fel".

Någon minut senare satte jag på text-tvn igen och då blinkade det EXTRA EXTRA över hela skärmen. Och sedan satt jag kvar där i soffan hela eftermiddagen och kvällen. Följde alla nyhetssändningar jag kunde hitta. Grät och kände rädsla, chock, ilska och att allt bara var så otroligt ofattbart.

Under sommaren, ett par månader innan terrorattacken, hade jag sett Pearl Harbor på bio och jag minns hur jag levde mig in i hur fruktansvärt chockerande det måste ha varit att bli attackerad på det viset. En stilla morgon som börjar precis som alla andra morgnar - men som drastiskt förändras till det allra värsta..

Det enda vi kan göra för att skydda oss mot allt hemskt i världen är att ta vara på varje dag och vara tacksam för det vi faktiskt har. Vi vet aldrig vad som händer - så vänta inte till morgondagen med att visa din kärlek och omsorg för dina nära.

Bildkälla

Inga kommentarer: