Usch, det är verkligen bland det värsta som finns. Mungiporna bara hänger neråt och alla tankar centreras kring negativa saker. Allt känns hopplöst och jag känner mig bara så ful, tjock och äcklig.
Ja, för dessa down-perioder handlar mest om min självkänsla. Att den är helt körd i botten. Jag orkar inte se mig i spegeln på flera dagar. Hur jag än sminkar mig/kammar håret/tar på mig färgglada kläder - så vill jag ändå bara gå och lägga mig under täcket eftersom jag är så ful.
Och jag inser ju själv hur löjligt det är. Varför bryr jag mig så? Vad gör det om 100 år om jag är ful eller inte? Jag lever, har hälsan, är egentligen superlycklig osv, så varför skulle andra människor bry sig om min näsa/mitt fett/mitt hår?
Idag känns det som sagt bättre som tur är. Mungiporna är uppe i vanligt smajl-läge igen och jag tror till och med att jag ska våga mig till stranden idag.
Förresten så har ju Midsommarhelgen passerat förbi :) Vi var ute på landet hos en av Johans engelska vänner. Det var hur kul som helst - väldigt traditionellt svenskt midsommarfirande trots att hälften av festdeltagarna var från England och USA :)
Det blev sill och potatis (köttbullar för mig då), gräddtårta med jordgubbar, kubb-spel, och tipspromenad (Johan och jag kom på delad andraplats, våra vinster ser ni nedan - en T-shirt och en Gott och blandat-påse, alltid kul med vinster hihi). Vi tjejer gjorde midsommarkransar och senare på natten grillade vi korv och satt runt brasan i flera timmar, pratandes och skrattandes.
En helt perfekt Midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar