Allting har en mening

När jag är nere har jag svårt att se saker och ting som de egentligen är. Det är skönt när man kommer ur det lite, och istället kommer till insikt... Det är en skön känsla att åter inse att allting faktiskt har en mening. Det finns en tanke bakom allt, och saker som händer är en följd av en massa andra händelser och/eller en förutsättning för att nya händelser faktiskt ska kunna inträffa...

Flummigt kanske... Men ibland har jag svårt att se det där. Jag ältar och mår dåligt över det förflutna... Men det förflutna kan man (tyvärr) aldrig ändra på. Det enda man kan förändra är nuet. Och det är viktigt att påminna sig själv om att vara tacksam över nuet.

Jag skriver sällan (aldrig) om tro i den här bloggen, eftersom jag tycker att det är alldeles för personligt. Men det finns en bön som jag tycker är så fin, Sinnesrobönen. Även om man inte är troende så är den nog ganska stärkande att ta in, eller?

Sinnesrobönen (förkortad version):

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.