Jag tror att det är extra jobbigt nu eftersom det ändå är två månader sedan jag var hemma och att jag vet att det kommer att gå ytterligare någon månad innan jag kan åka till Västkusten igen. Och dessutom fyller alla i min kära familj år de närmaste veckorna. På fredag fyller Kim 14 år och jag hade så gärna velat vara med och fira honom.
Jag saknar att träffa mina barndomsvänner... Att skvallra om oviktiga saker, skratta och lösa alla de världsproblemen vi brukar måla upp :)
Men samtidigt känner jag mig så otroligt lyckligt lottad. Jag har haft sån tur som har träffat min tvillingsjäl. Jag trivs varje sekund tillsammans med Johan. Vi är så lika och samtidigt så olika. Igår var ett exempel på hur lika vi tänker. Jag var ute på stan en sväng och passade på att köpa med mig årets första tulpaner.
När Johan kom hem ifrån jobbet gömde han en överraskning bakom ryggen. Han hade köpt blommor till mig! Och gissa vilken sort, om inte tulpaner hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar