Min möhippa

Redan i tidigt somras bad Kicki och Carolin om en lista på de tjejer jag hade tänkt bjuda på bröllopet, eftersom de ville ha koll på en tänkbar möhippe-lista. Så visst anade jag att en möhippa var på gång, jag visste bara inte hur allt skulle gå ihop eftersom jag ju bor 40 mil ifrån de flesta på denna lista.

Nu efteråt har jag fått reda på att planer smiddes på min 30-årsfest i höstas, samt att det har skapats Event på Facebook där alla har meddelats om planerna hihi.

Och jag kan säga så här - jag hade ingen som helst aning om att möhippan skulle ske i lördags. Det var så mycket som inte stämde. Fast ändå lagom "inte stämde" - för hade det varit överdrivet, så hade jag ju såklart misstänkt att något var på gång. Men eftersom Carolin och jag tillbringade hela fredagkvällen ihop på hennes salong, då hon slingade mitt hår och testade brudfrisyren, så förstod jag att det nog inte hade gått att få ihop någon möhippa. Och jag var helt tillfreds med detta - en möhippa är ju inget man kräver utan det är ju verkligen bara bonus om ens vänner lyckas fixa till en. Och med tanke på att alla bor på olika håll, så förstod jag mycket väl att det inte var det lättaste för dom!

Så mina planer för lördagen var att jag ville hinna med att träffa Kicki för en fika ute på Snäckan. Hon skulle egentligen vara i sommarstugan hela lördagen, men kom såklart gärna in till stan för att träffa mig ;) Carolin skulle oxå kanske hänga på, om hon orkade (vi höll på i salongen ända till halv 2 på natten - jag hade som sagt ingen aning om att stackars Carolin bara fick sova en timme den natten).

Egentligen hade jag ju velat träffa Kate oxå, men jag verkade inte riktigt få ihop det. Hon skulle komma ner till mamma vid 11, och så skulle dom åka till Hamburgsund och kika på klänning till mamma. Så jag hoppades att jag kunde träffa Kate på eftermiddagen istället, efter min fika på Snäckan och efter hennes tur till Hamburgsund. Man vill ju såklart träffa alla man kan de få dagar man är hemma!

När jag kom hem på fredagnatten efter timmarna i salongen var mamma vaken. Inte så jättekonstigt, eftersom hon brukar vara vaken sent. Men liiiite konstigt var det att hon började prata om älskade Columbus mitt i natten (han är sjuk). Nu efteråt förstår jag ju att hon antagligen var nervös inför morgondagen, att jag skulle ana nåt osv. Men jag fattade ingenting!

När lördagsmorgonen vankades hade jag satt klockan på 8 för att jag ville hinna vakna i lugn och ro, snooza lite och sedan gå upp och fixa till mig innan jag skulle åka till Uddevalla vid 11.30.

Så jag låg där och snoozade i godan ro, och somnade nog till lite väl djupt. För plötsligt vaknar jag av att en lampa tänds och släcks några gånger. "Vad håller mamma på med nu då?!". Sedan hör jag ljud oxå och inser att det inte är en lampa utan en kamerablixt. Jag hinner tänka "Men va?! Fotar mamma nu??"

Sedan tittar jag upp och ser Carolin!!! Helt yrvaken tänker jag massa konstiga saker. Var är jag? Är det natt? Är jag på salongen? Vad händer? Sedan ser jag mina vänner och syster i tur och ordning och jag skriker  "Nämen!" och "Va" efter varje syn. Och så vrider jag på huvudet och ser Isabella och Mikaela! Här blir jag riktigt, riktigt förvirrad. Var är jag???!! Är jag i Karlshamn? Är jag i Dingle?

Allt detta händer ju såklart under några sekunder och till slut fattar jag att det var dags för möhippa hihi. Och att Isa och Mika hade tagit sig upp på egen hand hade jag svårast att fatta. Åhhh vad glad jag blev! Dom hade tagit tåget från Karlshamn på fredagen, och tillbringat natten uppe hos Kate. Jag är för övrigt helt lyrisk över alltihop. Här har alla fixat och donat, tagit sig tid och planerat denna underbara dag för min skull!

Mamma hade under tiden satt på kaffe, så nu var det dags för lite fika i köket. Och inte nog med det, nu skulle jag fixas till oxå ;) Så på med en tjusig tantklänning som jag fick av Kate, och Carolin sminkade mig. Hon vet ju precis vilka färger som passar mig och att kraftig makeup är sååååå smickrande på mitt ansikte, så ni kan ju bara ana hur vacker jag blev. Läppstiftet blev verkligen pricken över i - helt min stil!

Sedan var det dags för gruppfotografering och mamma fotade friskt. I digitalåldern tar man ju inte bara ett foto med varje kamera, utan gärna minst fyra ;) Jag fastnade även på bild tillsammans med min fina mamma, tack vare Carolin som tänker på allt och bad oss posa för fotograferna :)

Sedan var det dags för avfärd "någonstans". Så det var ögonbindel på och in i bilen. Vi körde nog minst 7 varv i varje rondell så jag hade väl inte riktigt koll på var vi var på väg haha.

Men efter en bra stund stannar vi iaf och alla utom jag går ur bilen. Jag sitter där och hör tjejerna greja utanför. Och så går bilens automatlås igång och jag hinner tänka "Nu lämnar dom mig här". Men det gjorde dom ju såklart inte ;)

Istället blev jag ledd längs någonstans. Jag visste ju inte var, men jag hörde folk runtomkring och jag gick på asfalt. En tanke som slog mig var att vi kanske var på Torp-parkeringen...? Eller kanske nere vid strandpromenaden?

Sedan fick jag för mig att vi gick in i badhusentrén eftersom det helt plötsligt var stengolv under fötterna. När vi sedan stannade och jag fick ta av mig ögonbindeln visade det sig att vi var på Kampenhof! Där mötte även Rebecka upp och det blev kramkalas igen :)

Sedan fick jag lite små foto-uppdrag. Inte alls farliga faktiskt. Jag skulle exempelvis fota 5 djur. Kanske inte världens lättaste i en stad - men till min stora glädje (och de andras förtret) var det lite happening på torget och några från Dingle Naturbruksgymnasium var där. Så jag fotade snabbt en häst, en ko och en dinglebo... Eller nej, fem små grisar var det ju ;)

Efter det var det dags för lunch på torget. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt - så det var alldeles underbart att sitta där på uteserveringen med alla sina vänner och sin härliga familj :) En vän saknade jag dock, men utan att säga nåt i förväg så kanske hon dyker upp senare i berättelsen ;)

När vi hade ätit upp (och jag hade smugglat i mig ett par cider som tjejerna gav mig på löpande band) fick jag på mig ögonbindeln igen. Och så började vi promenera runt. Jag hade ingen aning om vad som väntade. Tjejerna hade skrämt mig med att jag skulle upp på scen och prata i mikrofon (Socialdemokraterna var nämligen på torget och körde nån val-upptakt). Så jag behöver väl inte säga att jag var lite nervös när jag gick där.

Men som tur var väntade något annat. När jag fick titta igen, fick jag se att vi var hos en av stans största fotografer - och att min överraskning var Modell för en dag! Åhhh vad roligt det var :) Jag fick tvätta av mig (det ack så vackra) sminket och sedan blev jag sminkad av proffs samt tillpiffad i håret av en frisör. Och så visade det sig att Isa och Mika, tillsammans med Johan, hade packat en väska med fina kläder till mig som dom hade med. I torsdags kväll hade dom kommit hit och så hade dom letat fram ett par klänningar, smycken och skor - och dom gjorde helt perfekta val! :)

Det var verkligen jätteroligt och jag är så glad att få en sån fin gruppbild på oss allihop - världens bästa minne! Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det :)

När vi var klara var det dags att gå hem till Kicki. Där väntade en skål med 5 kg rosa godis hihi. Och så satt vi hemma hos henne och drack lite cider och vin. Sedan började dom prata om att taxin snart var på gång. Va?! Ska vi göra mer saker?? Jag var helt salig över allt det fina vi hade gjort under dagen och kunde inte drömma om att något mer skulle hända.

Men mycket riktigt, efter ett tag kom taxin och så var det såklart ögonbindel på igen. Det visade sig att vi åkte ut mot Rotviksbro, förbi Torp (detta visste jag ju inte när jag satt i taxin).

Där väntade nämligen det underbaraste lilla spa man kan tänka sig, med bubbelpool mitt i rummet, bastu och dusch med ånga och vattenfall. En buffé bestående av rostbiff, potatissallad och exotiska frukter stod uppdukad. 

Det hela var inrett som ett vardagsrum i ett lyxhus, och det kändes faktiskt som att man var hemma hos någon. Kvinnan som äger spat välkomnade oss och sa att vi skulle känna oss som hemma, allt vi behövde fanns, och cidern som vi hade med oss kunde vi förvara i kylskåpet. Alltihop kändes otroligt lyxigt och vackert :) Och vilken magnifik utsikt sen då!

Vi tillbringade hela eftermiddagen och kvällen där och det blev mycket glädje, minnen och skratt - och några lyckotårar ;)

Tjejerna skrev så vackra hälsningar till mig att jag absolut inte kunde hålla tårarna tillbaka, och när Kicki kommer fram med deras present till mig, så brast allt och jag hade lust att fulgråta ett tag hehe. Vilken genomtänkt och vacker present jag fick! Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det.

Jag fick två champagneglas med silverkant och rosa sidenband (två av färgerna i vårt bröllopstema) och dessa ska Johan och jag ha i bilen efter kyrkan och skåla in vårt äktenskap i. Åhhh snacka om att tårarna kommer när jag skriver detta...!

Senare på kvällen kom även goa härliga Madelene, och kvällen blev fulländad! Vi gjorde oss iordning och åkte sedan in till stan för lite utgång på Mortens.

 Jag är så lycklig över att ha alla dessa underbara människor i mitt liv! Alla ni härliga tjejer som var med under dagen! Mamma och Johan som visste om allting och hjälpte till med planeringen. Och alla ni andra som ställde upp och gjorde detta möjligt. Åhh jag känner så mycket kärlek och lycka! TACK för att ni finns! ♥♥♥♥♥