Sömnad

Idag har jag äntligen fått sy lite saker. Eller ja, inget avancerat alltså, utan jag har bara lagt upp två par av Johans jeans samt sytt om en innerkudde. Jag hade tänkt sy om en sommarklänning oxå, men den ligger uppe i förrådet och jag orkade inte gå upp och rota fram den.

Jag måste ju erkänna att jag var lite nervös inför dessa symoment. Det var nämligen en hel del som stod på spel ;) Det är nämligen Johans mammas symaskin som jag fick låna. När dom var här uppe för några veckor sedan hade hon med den, eftersom Johan hade bett henne att lägga upp tre par jeans.

Jag tyckte ju att det var synd om henne att behöva sitta här och göra det så jag sa att jag gott och väl kunde fixa det. Och joo, det tyckte Birgitta oxå var en bra idé. Vi kunde ju ha kvar symaskinen här och ta med ner igen när i vi åker ner till Simrishamn (vilket är idag).

När vi berättade för Johan om vår plan såg vi paniken i hans ögon. Han stelnade till och visste inte riktigt vad han skulle säga. Till slut fick han fram "Ehh, men Anna du har väl inte tid med det, det är lika bra att mamma gör det nu!"

Mitt svar blev att jo men självklart har jag tid, det är väl klart att jag fixar detta, så slipper Birgitta. Man kunde nu riktigt se alla tankar som virvlade omkring i hans huvud, typ "mamma har gjort det i alla år, jag vet ju att det blir så bra då, hur ska Anna fixa detta, nej det går verkligen inte, hur 17 ska jag lösa detta så att alla blir nöjda (och då särskilt jag själv), vad ska jag säga, vad ska jag säga, vad ska jag säga?!"


Hahaha han var så söööööt! Och det slutade iaf med att Birgitta fick lägga upp ett av paren, för dom skulle han minsann ha på måndagen, och jag skulle absolut aaaaaldrig hinna lägga upp dem till dess. Men vi fattade nog hans sublima mening - dvs "Phuuu, på detta diplomatiska vis räddar jag iaf ett par av jeansen från att bli förstörda!".


Åhh vad Birgitta och jag skrattade!

Menmen, nu är jeansen fixade och han blev faktiskt nöjd :P