Lilla hjärtat

Det går i vågor det här med sörjandet av Columbus :( Han finns i tankarna hela tiden och det känns så konstigt att han inte finns mer... Och så kommer tårarna...

Gunnar är dock så söt. För varje gång jag börjar snyfta, så kommer han och lägger sig hos mig och vill liksom trösta.

På torsdag hoppas jag att jag får möjlighet att åka upp till Kate och titta på "graven" där han ligger. Han fick ligga bredvid Kates älskade katter, Måns och Sardo, och hon ska plantera fler blommor där senare.