Jag hade nämligen haft nere alla fyra lådorna tidigare på dagen och fyllt dem med kläder och annat som inte behövs för tillfället, och jag fattar inte hur jag lyckades sätta tillbaka en av dem på detta slarviga sätt. Jag brukar vara jättenoga med det ju!
Och det värsta var ju att jag inte upptäckte det förrän flera timmar senare. Då uppstod denna konversation här hemma:
Jag: NÄÄÄÄ MEN GUD!!! Johan snälla kom nuuuuuuuuu!!!
Johan (som satt och tittade på tv i vardagsrummet): Vad är det?
Jag: Kom snälla, du måste hjälpa mig med en grej.
Han kommer in i sovrummet och undrar vad i hela världen som står på.
Synen han såg var väl lite halvkomisk får jag väl erkänna. Där satt jag i en obäddad säng, bland ungefär tre berg av kläder, galgar på golvet och kaos överallt - och pekar chockat upp på lådorna.
Jag: Den står ju feeeeeeeel, hur kunde jag missa det??? Och jag orkar verkligen inte lyfta ner den igen, den är faktiskt ganska tung. Snälla, kan inte du göra det.
Johan: Öh... Det är kaos här inne och du bryr dig om att den lådan står fel?
Jag: Ja?
Johan: Men så himla farligt är det väl inte? Det är väl viktigare att få in alla kläderna och det?
Jag: Men det stör ju min grundordning ju!!!
Men nej, han vägrade. Han tyckte att jag först skulle göra iordning allt annat jag hade dragit fram, sedan kunde han tänka sig att fixa lådan.
Han verkar inte fatta alls hur viktig grundordningen är för psyket.
3 kommentarer:
Haha...jag är tyvärr precis likadan. Det går liksom inte att fortsätta om man inte fixar till den där lilla grejen som ligger fel :-)
Ha ha !!! Han skall bara veta vad han gett sig in på ;)
Tänk så rätt jag hade/har ;) mooaahahaha
K
Skicka en kommentar