Ibland blir jag nästan lite rädd när jag tänker på hur mycket jag älskar den katten. Och tänk då i februari när man har en liten bebis att älska. Hur är det möjligt att känna så mycket kärlek? Som tur är, är det ju möjligt - och det är underbart. Men som det är nu, kan jag ligga och titta på Gunnar i flera timmar, småprata, gosa och bara känna hur lycklig jag är över att ha honom i mitt liv. Hur blir det då inte med bebisen tänker jag. Helt sjukt! Helt underbart sjukt :)
Jag tog ingen bild på Gunnar när han låg på magen idag, men här kommer en bild som är cirka en månad gammal. Magen är ju lite större nu ;)
7 kommentarer:
Han är så söt och det är klart man måste få lite uppmärkasmhet.
Kommer ihåg mammas och pappas Malin:) Hon brukade lägga sig i morgontidningingen.
Ungefär skit i tidningen klappa mig istället :)
Åh vilken mysig kisse
Åhh.. Vad mysigt ni måste ha haft det. Kram Madde
Stackars Gunnar när din mage blir större, då får han ju inte plats.:)
BW
Tack så jätte mycket för din kommentar :D Och så himla roligt att du skrev! :D Kommer genast lägga till din blogg på bloglovin och läsa din blogg med :D
Kram!!
aaw! Saknar min älskade kisse när jag ser denna bilden. Han finns tyvärr inte kvar längre.
Grattis till bebisen i magen föresten! ^^
Carro: Hihi ja dom är för goa, och vet hur dom ska få uppmärksamhet ;)
Birgitta: Haha ja, vad ska han göra då! Hihi.
Skicka en kommentar