Elefanten och fåret på promenad

Idag tog vi en skön promenad till sjön. Det var jättehärligt :) Vi hade med oss varm choklad och Johan fortsatte sin träning med systemkameran.

Innan vi skulle gå hemifrån höll vi dock på att skratta ihjäl oss åt mina käcka kommentarer som jag kläckte ur mig. Det var ju nämligen väldigt viktigt att bestämma i förväg vilka muggar vi skulle ha med oss till chokladen och vem av oss som skulle ha vilken mugg.

Så hittar jag till min förtjusning mina små plastmuggar från Åhléns med djurmotiv på. Det är väl tänkt att dom ska användas som barnmuggar men det funkar uppenbarligen lika bra till vuxna ;)

Vi höll på och småretades som vanligt där i köket och när jag hittar muggarna i skåpet blir jag helt salig och säger glatt till Johan:

- Åhh dom här perfekta muggarna tar vi med! Du får en elefant, för det är så som du är.

Och så letar jag upp en lämplig mugg till mig själv och säger om än gladare:

- Och jag får ett gulligt litet får. För det är så som jag är.

När jag har sagt detta funderar jag ett ögonblick och inser hur det låter. Och hur verkligheten ser ut för tillfället. Ja... Mycket är man i nionde månaden... Men något "gulligt litet får" är man nog knappast. Elefant känns väl mer lämpligt om man säger så.

Det är ju tur att man inte har skev självuppfattning i alla fall ;)

Det gulliga lilla fåret står och lutar sig mot ett träd