Jag tänkte jag skulle börja svara lite på frågorna jag har fått bland kommentarerna :)
En naturlig fråga är ju varför i hela himmelriket vi kallar vårt älskade hjärta i magen för Snorvald. Det är ju inte världens vackraste namn precis - men det ligger mycket kärlek bakom det ska ni veta :)
I början av mitt och Johans förhållande bodde vi ju som bekant 40 mil ifrån varann. De allra första veckorna pratade vi i telefon praktiskt taget all vår vakna tid. Han hade semester, jag hade semester - så vi ringde varann när vi vaknade på morgonen... Sedan pratade vi i stort sett hela dagarna och kvällarna (ja, vi ringde gratis till varann hehe).
Det var jättemysigt att alltid ha honom där i luren. En gång somnade vi till och med båda två under ett långsamtal och när vi vaknade ett par timmar senare så insåg vi att vi hade haft handsfreen i örat hela tiden :)
Hur som helst. Det blev ju att vi pratade om allting väldigt tidigt. Vi drömde tillsammans om framtiden, om hus och familj, trots att vi egentligen bara hade träffats några dagar.
Ett tag pratade vi om barn, och eventuella förnamn på dessa. Jag har ju (givetvis) haft "mina" namn färdiga i åratal, och jag berättade glatt detta för honom. Han gillade dem också, men samtidigt var vi ju tvungna att fundera på andra namn med. Det hela slutade med att vi försökte komma på så konstiga namn vi kunde, och Johan bestämde sig till slut för att hans barn då ska heta Snorvald.
Sedan dess har vi alltid pratat om våra framtida barn som just "Snorvald". När vi har pratat om framtiden har vi inte sagt "När/om vi får barn"... Utan "När Snorvald kommer".
Så därför har vi under dessa nio månader nästan alltid sagt Snorvald istället för bebisen/han/hon/den osv :) Man jag kan ju meddela att bebisen dock inte kommer att heta detta när den väl kommer ut i alla fall ;)
måndag 10 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu var så gulliga till gränsen på jobbiga när ni höll på med alla telefonsamtalen, men se så bra det blev...
Skicka en kommentar