Vecka 40 (!!)

Idag inleder vi den veckan vi har väntat på så länge nu. Vecka fyrtio! Om mindre än en vecka är det beräknade datumet här och det känns helt fantastiskt. Jag är väl inte en person som oroar mig så mycket i vardagen, men jag tar heller ingenting för givet. Därför känns det så otroligt att just jag har fått uppleva det här - det som snart är en hel graviditet!

Jag är så tacksam för allt vi har fått uppleva hittills, att allting har gått så bra och relativt smärtfritt (visst har jag haft krämpor som illamående i början, foglossning i mitten och lite allt möjligt nu på slutet - men det kunde ha varit mycket, mycket värre!). "Oron" finns fortfarande längst bak i huvudet - eller snarare den lilla rösten som talar om för mig att man aldrig kan ta saker och ting för givna. En bebis är inget paket som man beställer och som levereras nio månader senare. Jag hoppas så att vårt lilla hjärta i magen mår bra och att han eller hon snart vill komma ut till oss så att vi äntligen får träffas!

Här kommer sista infon från Familjeliv :) Blir det en vecka 41 och en vecka 42 kommer jag inte att lägga in någon info ;) Bebisen är ju klar nu och ligger antagligen bara och funderar på vilken dag som blir den coolaste födelsedagen :P

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.