Bildregn från dopet

Ute regnar det som aldrig förr nu (stackars alla festivalbesökare), så vad passar bättre än ett bildregn från dopet så här på kvällskvisten ;)

Eftersom vi bara var närmaste familjen så valde vi att ha dopet hemma hos svärföräldrarna, på deras altan. Och förresten, "bara närmaste familjen" är inte så himla bara faktiskt - det var så himla fint att ha alla samlade på en och samma gång för ovanlighetens skull :)

På detta vis blev det ju ett väldigt personligt dop och trots ett litet missöde under själva gudstjänsten (ett musikstycke som egentligen skulle spelats under förbönen men som hade glömts bort) så blev dopgudstjänsten precis som jag hade önskat :)

Men först lite förberedelser. Jag hade tänkt mig själva dopkalaset som ett kafferep med ett uns Astrid Lindgren-tema. Typ sju sorters kakor, guldpengar på bordet och lilla Ida upphissad i flaggstången ;)

Kakorna som jag bakade var schackrutor, brysselkex, strassburgare, delikatobollar (Birgittas underbart goda recept), cakepops (mycket viktigt att varje kula väger 14 gram ;) Jaa, vi kontrollvägde faktiskt - perfekt ska det vara! Hihi), cupcakes och marmorerade maränger. Jag fick fin hjälp av svärmor (tack än en gång!) samt hade en söt liten övervakare som såg till att allt blev rätt ;)

Sedan fanns det självklart tårta också :) Och spättekaka! Vi var ju i Skåne, så jag var bara tvungen att köpa en och ha på bordet.

Vi hade som sagt dopgudstjänsten ute på altanen. Altaret blev väldigt fint (Birgittas blommor blev verkligen pricken över i)!

Själva huvudögonblicket (bokstavligt talat kom jag på nu efteråt, haha):

M hanterade allting ypperligt :) Och det gulligaste av allt var att hans underbara lilla personlighet kom fram så tydligt. I början var han strålande solskensglad och charmade både präst och hela församlingen (ja, familjen då). En liten bit in i gudstjänsten började han bli ganska tyst och allvarsam och efter en liten stund märktes det att han började bli trött.

Den som känner vår lille M vet att om man inte gör som han vill när han är trött ligger man ganska risigt till ;) Man måste nämligen bära honom och gå eller stå för att han ska kunna komma till ro och somna. Nåde den som sitter ner i det läget. Då börjar han stånka och frusta för att sedan bryta ut i full klagosång med några små ilskna högfärdshostanden däremellan.

Detta fick de båda faddrarna vara med om dagen till ära. Turligt nog var det dags för Trosbekännelsen precis när M började bli som mest missnöjd. Där är det ju som bekant påbjudet att stå upp, så det passade ju perfekt att den lille herrn fick sin vilja igenom just då ;)

Och innan Trosbekännelsen var över, så sov han sött och allt var frid och fröjd igen.

En allvarsam huvudperson:

Under förbönen ville jag att det skulle bli mer personligt än om bara prästen leder bönen, så den som önskade kunde tända ljus för M eller skriva ner sin egna lilla bön på en lapp och sedan hänga i böneträdet.

Angelica läste så fint en dikt. Jag tycker att den är så himla gullig:

Två små ögon att se dig min Gud

Två små öron att höra ditt bud

Två små fötter att gå på din stig

Två små händer att verka för dig

En liten tunga att prisa ditt namn

Ett litet hjärta att fly i din famn

Efter gudstjänsten var det dags för dopfika i uterummet. Varje person fick ett citat av Astrid Lindgren vid sin plats. Dessa hittade jag här.

Slutligen en bild på alla fina presenter han fick. På bilden under sitter han i en av dem och läser sin bok hihi. Johan har en likadan stol och det kommer bli så gulligt när dom sitter i varsin fåtölj här hemma och tittar på film :)

Det var en alldeles underbar dag och det kändes så skönt att all planering gav ett sånt fint resultat. Men det bästa av allt var helt klart att vi alla, både Johans familj och min familj fick en mysig helg ihop! Eftersom vi alla bor så långt ifrån varandra är det guld värt när det väl sker :)

♥♥♥