Vissa frågor är ju extra glödande. Det räcker att besöka ett familjeforum en gång för att märka att amning och bakåtvända bilbarnstolar bidrar till långa, heta, ilskna diskussioner.
Särskilt en viss typ av kvinnor verkar vara väldigt intresserade av just amningen - just för att dom själva ska kunna berätta att dom minsann ammade i flera år. Okej, kul för dig! Men vad vill du att jag ska göra med den informationen?
För ett tag sedan småpratade jag lite med städerskan ute i trappuppgången när jag hämtade posten. Samtalet gick snabbt in på M eftersom hon hade sett oss tidigare på dagen. Frågorna som följde var: 1. Hur gammal är han? 2. Vad heter han? 3. Ammar du? Frågar man ens okända om amning? Spelar det någon roll? Vari ligger intresset i det? Självklart är vänner och släktingar intresserade av vad M äter för sorts mat, men varför behöver en människa jag har pratat med två gånger fråga det? Och som tredje fråga dessutom... Det lustiga är att det som sagt är en viss typ av kvinnor som uppträder på detta vis.
Andra mindre lyckade frågor är ju de som rör hans utseende eller hur mycket han äter. "Ska han verkligen ha såna fötter?!" (du får väl fråga Gud eller nån annan som vet, själv har jag inte kunnat påverka hans fötter så värst mycket...?) "Äter han så mycket?" (Uppenbarligen gör han det).
En annan sak är namnfrågan. Väljer man ett namn som är ganska ovanligt är det tydligen fritt fram att komma med funderingar och förklaringar till varför man har valt just det namnet. Säkert för att vi själva heter Anna och Johan, de namnen är ju så tråkiga, så vi ville nog bara "hitta på" det mest ovanliga namn vi kunde. Eller så ville vi såklart bara vara lite extra speciella.
Trots att cirka 6 personer i landet bär vår sons namn har två olika personer antytt att vi har "härmat" just deras namnval. Det kan man ju lätt tro, men eftersom så inte är fallet tänkte jag nu berätta hur det gick till när vi valde det vackraste namnet vi vet :)
Flicknamnet har alltid varit färdigt (kanske lika bra att skriva vilket här och nu - Melanie) men pojknamnet var vi inte helt säkra på. Innan jag ens hade blivit gravid gillade vi båda Lukas. Det var också det namnet vi hade som förstanamn under hela graviditeten. Lukas ligger ju som bekant på topp 3-listan i Sverige - så där kan man väl knappast tala om att vi ville vara speciella eller ge vårt son ett ovanligt namn bara för att vi själva har så vanliga namn...?
Under hösten kände vi att vi ville ha lite olika alternativ när det gällde både flick- och pojknamn. Leon var ett namn som vi båda gillade väldigt mycket och även det kom att bli en riktig favorit de närmaste månaderna. Nu är det så att en i närmaste bekantskapskretsen valde det namnet till sin son, så det kändes kanske inte helt hundra att ta det namnet eftersom pojkarna är jämngamla.
Tiden gick men vi kunde dock inte glömma Leon... Dagarna innan förlossningen pratade vi mycket om namn. Flicknamnet var som sagt klart, men vi hade fortfarande inte bestämt något pojknamn. Lukas, Leon, Emil och Isak låg nära till hands. Jag gillade även Dylan väldigt mycket. Ju mer vi pratade desto mer kändes det som att vi inte kunde ta Leon trots att vi gillade det så mycket. Vi bestämde oss för att helt enkelt avvakta och se hur bebisen ser ut, och sedan välja det namnet som känns som han.
Och så kom han ut, vårt alldeles perfekta mirakel.Världens sötaste pojke (som mamma och pappa får man vara partisk hihi). Bland det första jag tänkte när jag såg min son för första gången var - nämen han är ju en Leon! Det visade sig att Johan hade tänkt exakt samma tanke när han såg honom.
När vi var inne i vår lilla BB-bubbla de följande dagarna hade vi absolut ingen tanke alls på världen utanför. Det var så mysigt att bara vara vi tre och vi njöt av varje sekund tillsammans. Vi testade olika namn på M och en halv dag hette han Lukas (det kändes inte alls rätt) en halv dag Dylan (det passade inte heller). Även Isak ratades och vi kom tillbaka till Leon hela tiden. Men det gick ju inte... Det finns ju redan en i "släkten" som heter exakt det.
Andra natten när jag låg och ammade M testade jag på olika namn i huvudet. Emil... Emilio... Leon... Emileon... Och ungefär där kom hans namn fram. Jag väckte Johan och frågade vad han tyckte. Han älskade det, men testade att ta bort E:et i början - och vips var vår sons namn färdigt :)
7 kommentarer:
Jag ammade inte mitt första barn... jag försökte, men det funkade inte. Det var skitjobbigt, men det jobbiga var inte att själva amningen krånglade, utan som du säger, ALLAS kommentarer... Klumpiga kommentarer. Den klumpigaste var nog när han blev förkyld och jag fick kommentaren att det berodde nog på att han inte blivit ammad! Nu med andra barnet funkar amningen prima och jag slipper alla amningskommentarer, underbart! Även om det är så trist att alla ska hänga upp sig så mycket på den. Ungefär som om man är en sämre mamma om man inte ammar eller nåt. Men ofta känns det som kvinnor som ammat problemfritt, inte riktigt förstår hur det är när det inte fungerar. Speciellt medelåders kvinnor.
(Angående bakåtvända bilstolar så har jag svårt att förstå att så många vänder sina barn när dom bara är 2-3 år, har sett flertalet. OK om barnet är för långt, är extremt åksjuk etc, men annars skulle inte jag vända. Det är ju 90 % högre risk för nackskador än vid bakåtvänt har jag läst. Men men, jag sköter mig så får andra sköta sig ;))
Namnet ni valt är jättefint!!!
TACK Nina :)
Ja, visst är det märkligt med allas kommentarer! FY vad hemskt att få höra att barnets förkylning indirekt skulle bero på en själv :( Det är så totalt onödigt att säga så - och det finns ju knappast några bevis för att förkylningar skulle hålla sig borta enbart pga amning!
Skönt att det fungerar med barn nr 2 :)
Ja gud ja, det där med barnstolarna är ju en helt annan diskussion. Håller med dig i det du skriver!
Ha en fin dag :) Kram!
Ja jösses! Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; TÄNK OM FOLK KUNDE SKÖTA SITT OCH SKITA I VAD ANDRA GÖR O INTE GÖR!!! Jag blir vansinnigt förbannad när jag tänker på alla korkade för att inte säga elaka kommentarer folk slänger ur sig! Det är väl för blanka f-n ens eget val om man ammar eller inte, HUR kan dessa rediga personer ens veta orsaken till att man inte ammar...Frågar man om alla intima saker i folks liv, då blir man ju lynchad, för det har man nämligen inte med att göra.. Men amning det är tydligen helt ok för okända / kända personer att lägga sig i! Samma sak med att klämma/trycka på gravidmagen, skit samma om man känner den blivande mamman eller ej! grrrrrr
Och svar på denna eviga fråga; nej jag kunde inte amma mina barn,,,men de har övelevt tro´t eller ej ;)de är nu 19 o 15 år....De hade också god matlust, vilket är jättebra! Om de var smårunda när de var små, kan jag meddela att det växer bort, kroppen ändras ju! Runda bebisar ser mer friska o sunda ut än små magra stackare.
Vad gäller namnet är det jättfint! Hela lilleman är jättefin! Han har jättefina fötter :)
K / moster till världens finaste M
Nu har jag säkert retat upp nån---men det bjuder jag på hahaha
Att folk ens orkar och hålla på och lägga sig i allt. Trist, jag måste verkligen tänka mig för så jag inte trillar i samma fälla själv!!
Ja att få barn innebär en helt ny underbar värld :)
Men tyvärr finns det hemska människor överallt som måste påpeka precis allt :( Och man skall inte tro att något är privat.
Men bry dig inte om dom för det finaste vi har är våra barn och namnet passar honom perfekt.
Kram !!!
Riktigt bra skrivet!
Tack så mycket för era kommentarer :)
Skicka en kommentar