Perfektionist

Ibland har jag så himla svårt för att förstå mig på mig själv. För när det gäller vissa grejer så är jag en sådan otroligt petig perfektionist. Och det är verkligen konstigt, för jag är väldigt slarvig av naturen. Jag har alltid haft det ganska stökigt omkring mig (fråga bara mamma hur mitt rum såg ut när jag var liten). Jag dräller prylar omkring mig, men jag har samtidigt alltid stenkoll på var allting är. Jag vet exakt var alla pinaler ligger - att det svarta linnet ligger ovanpå överkastet som ligger i en hög på golvet och att allting täcks av en hög av mysbyxor, prydnadskuddar och tröjor. Jag vet också var min favoritpenna ligger (inbäddad i en pappershög ovanpå en massa böcker och pärmar).

Men så kommer det till andra saker. Jag får panik om någon rör mina prydnadssaker i bokhyllan. Jag har ju liksom ställt allting så att det står i perfekt proportion till nästa sak. Alla böckerna måste stå i storleksordning och gärna så att färgerna på omslagen matchar (!). Allt sådant här måste kännas "perfekt" för mig. (Att det sedan är kaos i resten av rummet gör ingenting).

Likadant var det nu när jag skulle skriva min nya namnteckning när jag skulle förnya körkortet. Jag har övat i flera dagar, täckt flera A4 med namnet men jag har aldrig känt mig nöjd. Men idag tänkte jag att jag måste fixa det så att jag kan skicka iväg det. Så jag skrev namnet några gånger till på övningspappret... Till slut kände jag mig ganska nöjd. Och så skulle jag fylla i grundhandlingen där man ska pricka raden och rutan och allt möjligt. Och så blev det fult. Åååååh vad missnöjd jag blev. Tro mig, det blev inte alls bra. Som tur var kunde man beställa ett nytt papper, så det har jag gjort nu.

Samma sak är det med bröllopskorten. Jag sitter och synar mig själv i detalj. "Åh varför höll jag buketten så högt upp?!" "Men suck, halsbandet ligger snett"... Och så vidare. Fast jag måste säga att jag älskar majoriteten av bilderna, det är ju mest mig själv jag stör mig på ;)

Denna gillar jag till exempel: